Jag önskar jag bara kunde slappna av, jag vet inte när jag va riktigt avslappnad i ett vaket tillstånd sist. De är så påfrestande att hela tiden vara spänd, att vara på sin vakt på något vis..

Hatar min ångest, hatar att den styr mitt liv så..

Till helgen ska sambon åka iväg, jag kommer då vara själv, detta ökar på min ångest då jag har en väldig seperationsångest när vi är i från varandra, jag oroar mig för ALLT. Jag är så rädd att något ska hända honom när han inte är på hemmaplan så att säga. Nu ska han iväg och besöka sin mamma (som jag förövigt aldrig träffat , är en annan historia) Hon gillar inte mig och skulle säkert inte höra av sig om något hänt honom, blir så ledsen när jag tänker på de.. Min sambo verkar inte fatta mina problem heller, när vi pratar om de så är han nästan anklagande mot mig, ser ner på mig.. Va skulle kunna hända? släpp lite på ditt kontrollbehov..

Visst jag har kontollbehov, han har behandlat mig illa och gjort saker som man inte gör i ett förhållande, visst fasen blir man kontrollernade då?? Plussa på de med min ångest, osäkerhet och ni får en total instabil bomb..

Vet inte ens va jag skriver just nu, bara skönt att få ur sig skiten, slippa tänka på ångesten, för visst lättar den lite när man koncentrerar sig på annat. Önska bara att jag kunde få samma lugn i ett avslappnat tillstånd..

Tjosi hejsi, testing lite :)